Till

Till

Axel Wenblad

Generaldirektör

Fiskeriverket

Krisen för laxbestånden i Bottenvikens älvar samt Mörrumsån

Vi kräver att Fiskeriverket agerar. Det är Fiskeriverket som bestämmer över det som rör beståndsvård i svenskt vatten. Det handlar ytterst om mod och ryggrad. Situationen för vår vilda lax är utomordentligt allvarlig. Beslut måste tas snarast i syfte att öka laxuppgången. Fler lekande laxar innebär fler smolt. Att visa handlingskraft nu kan förhoppningsvis innebära att laxbestånden räddas samtidigt som vi får tillräckligt handlingsutrymme för att arbeta fram en trovärdig lösning som är långsiktigt hållbar.

Laxuppgången – nedåtgående trend

Under det senaste decenniet har antalet laxar som lyckats ta sig upp i våra älvar visat en klart nedåtgående trend (se bilaga). För år 2010 har laxuppgången minskat dramatiskt i våra älvar. Enligt fiskeriverket minskade återvandringen till vildlaxälvarna med 54% jämfört med 2009.

Endast Byske älv var ett undantag med en minskning av bara 12% jämfört med 2009. Detta sammanfaller med ett lokalt program för frivillig inlösen av fastredskaps fiske i Byske och Kåge älvars närområde. Inlösen har gjorts på frivillig basis av de lokala Fiskevårdsområdena.

Smolten – nedåtgående trend

Den extremt negativa trenden för Post smoltöverlevnad är enligt ICES WGBAST en nyckelfaktor för påverkan av laxbeståndet i Östersjön. 9 av 10 smolt dör under det första havsåret. I mitten av 1990-talet var siffran 7 av 10.

Mycket talar för att det av WGBAST beräknade antalet smolt inte är tillräckligt bra för att ha som beslutsunderlag. Ett exempel på att teoretiska beräkningar inte stämmer med verkligheten kan vi visa på från Mörrumsån. Där har man räknat smolt med hjälp av en smoltfälla. För 2010 bedöms i bästa fall 15 000 – 20 000 utvandrande smolt lämna Mörrumsån, enligt WGBAST beräkningarna skall Mörrumsån producera ca 60 000.

I Östersjön med närområden bedrivs ett omfattande foderfiske med inriktning på skarpsill och sill. ICES (ICES CM 2010/ACOM:08) rapporterar om hur vuxna laxar fångas som bifångst inom det pelagiska trålfisket och hur bifångsten oftast inte registreras. Omfattningen av pelagiska skarpsillfångster ökar för varje år och orsakar ökning av oredovisade laxfångster. Vi anser att denna okända fångst av smolt och smålaxar kan påverka laxbeståndet och måste utredas omgående.

Långlinefisket – ökande trend

När drivgarnen förbjöds för ett par år sedan förväntades det ge positiva effekter på antalet återvändande laxar. Detta har inte realiserats. Långlinefisket har ersatt drivgarnen och ökar dramatiskt i Östersjön. Från säsongen 2007-2008 har fiskeansträngningen ökat med ca 315 % och fångsterna vid detta fiske har ökat med mellan 3 till 4 gånger. Säsongen 2009-2010 beräknas fångsten ha uppgått till ca 150 000 laxar.

Kustfisket – som om inget hänt

Färre laxar kommer till våra svenska vatten. Kustfiskets fällor fiskar på som om inget hänt utan några större restriktioner. Det fiskas under perioden 19 juni – 14 september, 24 timmar per dygn sju dagar i veckan. Till detta kommer husbehovs- enskild rätts- och ovanpå det simpelt tjuvfiske. Allt med mängdfångande redskap.

Vattenkraften – ett stort hinder

Trots införandet av vattendirektivet och de målsättningar som finns detta, går det fortfarande trögt med byggandet av fiskvägar i de älvar som påverkats av vattenkraftsutbyggnader. Kraftverksindustrin måste sättas under hårdare tryck från myndighetshåll. Kraven i många av de gamla vattendomar som finns idag är låga om inte obefintliga och dessa bör i många fall omprövas.

Vattentemperaturens påverkan på laxåterkomsterna

Fiskeriverket beskriver i skrivelsen om Östersjöns laxbestånd 2010 ett möjligt samband mellan kalla vintrar och låg återvandring av lax till sina hemälvar. Detta kan bland annat vara en av förklaringarna till den låga återvandringen 2010. Om detta samband bekräftas anser vi att inverkan av kalla vintrar och minskad lekvandringsfrekvens kopplad till en ökad fiskeansträngning i havet kan leda till ökad dödlighet av vissa årskullar av lax. Den lax som då stannar ett extra år i Östersjön blir utsatt för den ökade fiskeansträngningen ett år till. Det i sin tur kan medföra att antalet lekvandrande laxar minskar även året efter en kall vinter. Detta bör tas i beaktande när man förvaltar laxpopulationer. Om vintern 2011 visar sig vara lika kall som 2010 kan flera årskullar bli bortfiskade på grund av det ökande långrevsfisket i havet.

Sammanfattning

Färre laxar återkommer till våra älvar. Havsfisket på blandbestånd är under stark utveckling och kustfisket fortsätter i oförminskad styrka. Det vi pekat på måste föranleda åtgärder. Vi väntar alla på EU och den nya laxförvaltningsplanen. Det får emellertid inte användas som förevändning att inte vidta åtgärder nu. Fiskeriverket har de nödvändiga mandaten för att ta de beslut som krävs för att försöka rädda våra vildlaxstammar. Besluten måste innebära att fler laxar får möjlighet att återkomma till sina hemälvar för lek. Ansvaret för en eventuell kollaps av ett laxbestånd kommer att vila tungt på den myndighet som är satt att tillse just bestånden och dessas långsiktiga överlevnad.

Vi måste alltså få en svensk laxfiskeförvaltning som innebär att en mycket större andel av laxen tillåts vandra upp i älvarna. Fiskeriverket har som mål ”en ekonomisk och hållbar utveckling av landsbygden” och däri ingår utveckling av sportfisketurismen. En bättre möjlighet att utveckla den näringen skulle kunna ske om det beaktas i processen. Synen på älvarna som smoltproducenter måste förändras. Vi kräver att utvecklingspotentialen för den näringsverksamhet som bedrivs inom besöksnäringen i älvdalarna jämställs med yrkesfisket i havet och vid kusten när beslut tas. Vi kräver också ökade insatser inom fisketillsyn vid hav, kust och älv. Detta måste vara en självklar del i förvaltningen.

Bilaga:

Uppvandringsstatistik.